Sommar är liktydigt med att träffa vänner. Det är särskilt tydligt när man bor ute på landsbygden. För när sommarn är här då fördubblas plötsligt invånarantalet i den lilla byn Brevik där jag bor. Och det innebär att vänner möts och har tid att mötas.
Jag kunde i år ta långsemester. Hela sju veckor. Det var längesen jag hade den möjligheten. Jag åberopade för mina chefer på SVT att jag nog borde träna för den tid som pensionär som nu närmar sig med stormsteg. I juli 2011 träder jag in i den gruppen av medborgare i vårt samhälle.
Nu har fyra veckor gått av min långledighet. Och det kommer nog inte att bli några problem att bli pensionär nästa år, i alla fall inte om tillvaron blir som den nu är.
Nu får jag tid att möta vänner, möta och umgås med barn och barnbarn och inte känna att tiden jagar mig att göra annat. Och dessutom få tid att klippa gräsmattan och läsa den bok som jag länge velat göra.
Barnbarnen då. Tänk vilken underbar gåva att ha dem. Två sexåriga tjejer som det är en stor upplevelse att få följa i deras uppväxt. Och dessutom får tjejerna träffa varandra, leka och utbyta erfarenheter. Och de har olika perspektiv - Molly bor i storstan, Johanne på landsbygden.
Igår diskuterade vi norsk utrikespolitik. Den möjligheten ges när man har norska vänner som då och då finns här i vår by. Och som dessutom arbetar i den norska utrikesförvaltningen. Och allt tillsammans med god mat.
Och dessutom få se den lilla hundvalpen Nova växa fram ett litet ulligt nystan till en snabb och energisk unghund. Detta tack vare att våra vänner tar tillfället att skaffa och uppforstra denna nye familjemedlem. Och det får jag också uppleva.
De vanliga grannarna finns också här, som vanligt. Idag med beskedet att det blir en kräftskiva en bit in i augusti. En fest där ännu fler vänner förväntas delta.
Visst saknar jag mina kollegor på Värmlandsnytt. Men dem möter jag ju igen om tre veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar