Tänk att ett hus på landet kan ha så mycket historia inbyggd i väggar och golv. Och det vore fantastiskt om det kunde berätta ännu mer om de upplevelser som huset haft under de 140 år som det funnits till. I dagarna får jag nu en annorlunda historielektion, en lektion berättad av det hus som jag och Tone äger och som mina föräldrar förvaltat i många år.
Jag river nu det kök som vi använt sedan vi flyttade hit för drygt femton år sedan. Kökets ursprung är nog från 1860-talet då huset byggdes. Det har säkert genomlevt flera förändringar och renoveringar under årens lopp.
Att riva köket var ett mera tidsödande jobb än vad jag hade trott. Och varje liten detalj som jag sätter verktygen i tycks ha en egen liten historia att berätta. Kanske är det det som gör att rivningen tar tid.
Vem var det som skapade den gamla spismuren som är minst 3x3 meter? Eftersom den ligger mitt inne i huset så måste en duktig hantverkare vid mitten av 1800-talet vara den som är fader till bygget. För ett betydande projekt var det. Muren byggdes ovanpå ett lager av natursten som består av flera mycket stora stenar. Vilket äventyr att få dessa på plats för 140 år sedan!
På väggarna finns flera lager tapeter som vittnar om de olika tidernas tycke och smak. Och under något av lagren fanns tidningar från tidigt 40-tal. Och de berättar om en tid då världen stod i brand.
Mera nära i tiden ligger tillkomsten av den bänk som sannolikt ersatte den gamla vedspisen. När jag lyft bort de sista resterna av den, fann jag vad jag hade hoppats på. En liten brädbit som en tidigare bybo hade placerat där. Det var Artur Hansson, som ofta anlitades som finsnickare, som hade skapat den moderna diskbänken. Hans namn och datum stod där som ett dokument för mig som nu river. Bänken gjord 15 april 1954. Jag var då 10 år gammal, men har inget minne att bänken gjordes av honom. Tack Artur för den historielektion du gav mig!
När jag nu fortsätter att skapa vårt nya kök ska jag också bidra till ett kapitel i denna historiebok som heter gården Lycka i Brevik, i Värmland, i Sverige. Jag ska lägga dit ett litet minnesmärke anno 2010. Till glädje för framtidens renoveringssugna ägare till gården.
