Flyktingdebatten blossar upp då och då. Men i den debatten förekommer aldrig något inlägg som påminner om den flyktingsituation som vi upplevde i vårt land för 65till 70 år sedan. Då kom omkring 50.000 flyktingar över den svensk-norska gränsen. Huvuddelen av dem passerade genom Värmland. Men varför glöms denna flyktingström alltid bort i dagens debatt?
Jag har med förtjusning på nytt läst Ole Kristian Grimnes bok "Et flyktingesamfunn vokser fram". Den handlar om de norska flyktingar som kom till Sverige åren 1940-45. Jag läste boken första gången för 15 år sedan i samband med att jag för SVT gjorde dokumentärfilmen - Rädda Norge.
Grimnes bok är en fascinerande kartläggning av hur ett norskt samhälle växte fram under i huvudsak norsk ledning i neutala Sverige. Den ger perspektiv på dagens flyktingdebatt i svenska media.
Det är några punkter som fascinerar mig i denna jämförelse. Tänk att vårt land klarade att så väl integrera som många flyktingar? För även om det fanns brister i integreringen som var den i många avseenden också framgångsrik. Bl a så bra att många norska flyktingar stannade kvar i vårt land efter befrielsen av Norge 1945.
En annan fascination finner jag i att det norska flyktingsamhälle som växte fram i Sverige i många avseenden hade sin egen rättskipning. Hur var detta möjligt? Och vad skulle hände om vi satte ett sådant system i verket idag?
Under krigets senare del växte också fram en militarisering av den norska flyktingsamhället. Det ledde till att de s k polisstyrkorna utbildades i Sverige. Syftet var att de skulle göra en insats i Norge när kriget gick mot ett slut. Hur kunde detta vara möjligt?
Men den viktigaste aspekten på situationen 1940-45 här i Sverige var att vi erbjöd de 50.000 flyktingar möjlighet att här ha en fristad. Vad hände hänt om Sverige inte drivit sin neutalitetslinje utan hamnat under tysk ockupation?
Jag läser Grimnes bok om flyktingsamhället med ytterligare en infallsvinkel. Min svärfar Gunnar Flygind var en av de 50.000 flyktingar som fick en fristad i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar